Idag har jag kommit fram till en sak: spinning måste vara den allra jobbigaste träningsformen som finns! Jag dog nästan på den där cykeln tidigare ikväll, vilket enligt ledaren var meningen (han lät informera det innan passet började). Det är så djävulskt jobbigt med mjölksyran som liksom dyker upp lite för tidigt. "Nu lägger vi på mer motstånd, och så upp i trean!". Mardröm. När jag satt där och trampade för glatta livet så tänkte jag att "åh va skönt det skulle ha varit att gå på intensivjympa istället!" Sen, när passet äntligen är över och man har svettats ur varenda por, ska man försöka att graciöst kliva av den där stillastående mardrömsmaskinen och det känns vingligt i både ben och huvud.
Jag vill liksom orka mer, jag är van att kunna ta i och ha mer att ge, så därför förväntar jag mig samma sak på spinningcykeln. Men jag ger inte upp. Snart så, längre fram i vår, ska den där cykeln få sig en omgång!
Vill bara tillägga att jag är mycket nöjd med rubriken till detta inlägg. Haha! Det är roligt! En annan sak som är rolig är serien "Succéduon med Anders och Måns" på svt. Jag skrattar ihjäl mig. Den serien tror jag faller min käre far i smaken! Se den, säger jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar