Jag har verkligen en stor faibless för latinska sentenser! Jag kan inte riktigt förklara varför, men jag tycker de är mycket underhållande och användbara, haha.
Igår började vi med en ny kurs: Lärande och kommunikation. På fredag ska vi ha valt ut en historia som vi vill berätta, och jag kände direkt att jag ville berätta om kejsar Nero! Den romerske kejsaren som tvingade publiken att stanna kvar länge när han uppträdde (han älskade att sjunga och att spela teater) och som dessutom en gång blev så imponerad över en viss publiks takfasta applåder att han senare lät dela upp dem i olika grupper som skulle klappa på olika sätt (som han givetvis lärde ut).
MEN problemet med min uppgift är bara att jag inte kan urskilja någon speciell historia som tar fem minuter att berätta. Därför har jag tvingats ge upp min favoritkejsare för en annan: Julius Ceasar. Jag ska berätta om Idus Martiae istället. Alltså dagen då "de sammansvurna" mördade Ceasar i curian och han säger de bevingade orden: "Et tu Brute" och inte minst rubriken till detta inlägg som betyder: "Men detta är ju våld".
Det ska också bli kul, plus att det blir lite lättare att berätta om... Känns som att jag kan det redan, vilket känns bra!
3 kommentarer:
Det är inte utan att man blir stolt över dig! Men, jag är ju din mor så jag får vara det.... Lycka till med presentationen då " Disce doce" Kram
När jag hör berättelsen Idus Martiae tänker jag alltid på när vi satt inne i latinsalen, alla tysta och bara tittade på Annika, som med bästa berättarröst tog oss igenom historien. Sen spände hon ögonen i en på bästa annika-vis och sa "et tu, Brute", sen tystnad.. och vi bara satt och lyssnade med stora ögon. Snacka om att vara hängiven :)
till "Kenny": Jaa, jag har läst igenom vår gamla översättning nu, haha! Jag skrattar typ högt. Jag kommer nämligen ihåg Mickas egna "översättning", du vet, när husgaveln rasade ner i hennes sköte! HAHA. Annikas blick då är ju oslagbar... Haha. Igen.
Skicka en kommentar