Jag har fått med mig Greta ut på några löparrundor den senaste veckan, och vilken skillnad det gör att ha någon med sig i spåret. Jag är förvisso van att springa ihop med familjen hemma, men där brukar vi ganska snabbt springa ifrån varandra så vi inte ses igen förrän i mål. Nu anpassar jag mitt tempo efter henne (hon är ny löpare) och jag tar det alltså lite lugnare i början, vilket gör stor skillnad har jag märkt, eftersom jag inte blir lika trött men kan hålla ett jämnare tempo hela rundan. I alla fall så inbillar jag mig det. Sen tror jag att en annan betydande faktor är terrängen här i Uppsala, dvs det platta landskapet, i alla fall om man jämför med Torsby - Hej 'gamla Bergsängsbacken' eller 'Gundebranten' säger jag. Där kan vi snacka branta uppförsbackar!
Men som vi alla vet är den motionen som blir av den allra bästa, hur platt eller kuperad terrängen än må vara. Och just nu måste jag säga att jag tycker det är riktigt kul att träna, bäst att passa på medan jag känner så med andra ord, haha.
En annan positiv bisak med träning (riktigt tuff träning, där man inte orkar tänka på andra saker samtidigt) är att man kan glömma, i alla fall för någon timme, att SD röstades in i riksdagen igår.
2 kommentarer:
Heja! Snyggt jobbat =) Jag kan springa med dig när jag kommer hem. Jag springer här nu... Och om jag får fortsätta öva under året så kan jag nog ta mig en tur med dig när jag kommer hem. Sist sprang du ju ifrån mig, din filur ;)
PUSS
Jaaaaa, jag längtar redan! :) Hahaha, ja jag glömmer aldrig när du din stackare fick ställa dig och skrika KAAARIIIN, men var det någon som hörde? Neej! (à la Annie) Haha.
PUSS
Skicka en kommentar